Medborgarskap - medborgerlig utbildning

Medborgarskap handlar inte bara om att tillhöra ett land utan om att aktivt delta i samhället. Tänk på två betydelser av medborgarskap: dels det formella (t.ex. att rösta, betala skatt), dels det mer levande – att höra till en gemenskap där vi hjälper varandra. I det senare lyfter man fram dygder, alltså inre styrkor eller karaktärsdrag, som mod, rättvisa och omtanke. Den antike filosofen Aristoteles (384–322 f.Kr.) talade till exempel om hur medborgare behöver utveckla goda egenskaper för att samhället ska fungera. Även Niccolò Machiavelli (1469–1527) – känd för sina tankar om politik – såg att bristande dygder hos både folk och ledare kan leda till dåligt styre och konflikter. En politisk idé som betonar det gemensamma goda är republikanism, där frihet ses som frihet från förtryck och där man tror att samhället vinner på att medborgarna odlar dygder tillsammans (obs: inte samma sak som det amerikanska Republikanska partiet som idag är mer liberalkonservativt). I ett fungerande samhälle odlas dygder, alltså inre styrkor, hos medlemmarna. Om befolkningen och dess ledare saknar dygder kan samhället försvagas, något Aristoteles varnade för redan för tvåtusen år sedan. I moderna samhällen är det därför viktigt att fler utvecklar vad historikern Rutger Bregman kallar ”moralisk ambition” – en vilja att bidra till det gemensamma bästa. Bregman poängterar i sin bok Moral Ambition att även små goda handlingar smittar av sig. Om vi förväntar oss och uppmuntrar godhet hos varandra blir det mer sannolikt att godheten händer. Att odla dygder som rättvisa, mod, empati, ödmjukhet och nyfikenhet gör alltså medborgare mer aktiva och samarbetsvilliga, och stärker samhället i längden.

Skolan i Sverige har ett uttalat uppdrag att fostra er som ansvarsfulla medborgare (fostransuppdraget). I läroplanen står att skolan ska hjälpa er utveckla dygder som rättvisa, solidaritet och samarbetsförmåga, inte bara plugga fakta. Att främja ett “tjockt medborgarskap” betyder att ni både ska förstå hur samhället fungerar och känna ansvar för det – att ni inte bara tittar på utanför utan agerar för det gemensamma.

• Rättskänsla: Känsla för rättvisa och vad som är rätt, både i tanke och handling. T.ex. att stå upp mot orättvisor eller försvara andra.
• Initiativförmåga: Mod och energi att våga göra något för andra eller förändra något.
• Empati: Förmåga att sätta sig in i andras situation och förstå hur de känner.
• Internationell solidaritet: Att bry sig om människor inte bara i Sverige utan över hela världen.
• Perspektivtagande: Att kunna se en situation från olika synsätt och förstå flera sidor av ett problem.
• Samarbete och demokratiskt levnadssätt: Att fungera bra i grupper och ta ansvar för att alla får vara med och göra sina röster hörda.
• Generositet: Att ge av sin tid, uppmärksamhet eller resurser utan att förvänta sig något i gengäld.

Att samhället odlar sådana egenskaper är viktigt. Om medborgarna saknar dygder, får vi dystra tendenser, nästan som i en dystopisk roman. Det kan se ut så här:

• 1984 (lydnad): I George Orwells klassiska roman 1984 styrs samhället av en totalitär regim som kräver absolut lydnad. Staten kontrollerar språk, tankar och minnen, och straffar minsta avvikelse hårt. Invånarna lär sig därför att aldrig ifrågasätta auktoriteter, vilket släcker ut modet att stå upp för sanningen. Dygder som självständigt tänkande, integritet och kritiskt förnuft förlorar sin plats när alla fostras till att blint lyda.
• Brave New World (njutning före frihet): I Aldous Huxleys Brave New World prioriteras konstant nöje och ytlig stimulans framför frihet och insikt. Människor hålls lugna och nöjda med droger och underhållning, så att de aldrig behöver ifrågasätta samhällets ordning. På kort sikt är alla lyckliga, men på lång sikt blir ingen längre intuitiv frihet eller djup förståelse möjlig. Kritisk förmåga och eftertanke dämpas när nöjet alltid är i förgrunden, och medborgarna blir passiva konsumenter snarare än aktiva deltagare.
• Fahrenheit 451 (förbud mot böcker): I Ray Bradburys Fahrenheit 451 är böcker förbjudna och människors läsning bekämpas. Eftersom ingen längre fördjupar sig i litteratur och kunskap bränns upp, förlorar samhället förmågan att tänka kritiskt och se sammanhang. Utan idéer och berättelser som utmanar vanföreställningar blir människorna okunniga och lättmanipulerade. Dygder som eftertanke, intelligens och förmåga att drömma bortom det givna urholkas gradvis.
• Polariserat samhälle: När samhället polariseras kan människor bara samarbeta med de som redan tycker precis som de själva. Varje försök till dialog slutar i misstro och bråk. I ett sådant klimat riskerar samhället att slås sönder i små grupper som aldrig kan enas om något gemensamt. Dygder som empati, tolerans och förmåga att kompromissa blir sällsynta, eftersom misstro och egoism tar över.

• Bristande fokus (konstant distraktion): Om vi ständigt blir avbrutna av mobiltelefoner och snabba nöjen tappar vi förmågan att koncentrera oss längre stunder. Utan fokus förlorar vi förmågan att lösa komplexa problem, slutföra viktiga projekt eller verkligen förstå nya idéer. Människor hoppar från uppgift till uppgift utan djup i något, och kreativiteten krymper. Dygder som koncentration, uthållighet och tålamod försvagas i en kultur som alltid vill ha omedelbar belöning.
• Permanent stress: I ett samhälle där alla är överstressade och jämt upptagna finns knappt tid för reflektion eller samarbete. Den konstanta stressen kan bero på höga krav i skola och arbete samt jäktet i vardagen. När stressen alltid är närvarande orkar människor inte engagera sig i annat än sin egen överlevnad. Dygder som omtanke, gemenskap och långsiktighet tynar bort när varje dag kännas som ett sprintlopp.
• Ingen mening bortom det egna: Om varje person bara bryr sig om sitt eget liv förlorar gemenskapen sitt syfte. Ett samhälle fyllt av egoistiska “stora egon” ser konsumtion och personliga nöjen som enda mål. Där finns ingen stolthet i att bidra eller hjälpa andra – bara strävan efter bekvämlighet. Dygder som altruism, solidaritet och samhällsengagemang undermineras då ingen längre inser att vår kollektiva lycka bygger på något större än individens nöje.
• Bristande historiekoppling: När vi mister kunskapen om vår historia får vi svårt att förstå hur samhället blev som det är och vart vi är på väg. Utan historiskt perspektiv kan vi upprepa andras misstag eller tro att nuet är allt som finns. Dygder som visdom och insikt byggs på lärdomar från det förflutna, och utan dem blir vi kortsiktiga i våra beslut. Historia ger sammanhang och hopp om förbättring, något som går förlorat i ett samhälle som lever i ett vakuum utan svunna erfarenheter.
• Dåliga förebilder: Om dagens kändisar och influencers lyfts fram enbart för kändisskap utan någon moralisk kompass, blir många unga vilseledda. Dessa personer är ofta kända för sitt utseende eller sina festbilder, inte för att de bidrar till samhället. Unga människor kan börja tro att för att bli respekterad räcker det med att synas, istället för att göra gott. Dygder som integritet, ansvar och engagemang tycks oviktiga när ytlighet premieras.
• Ingen pliktkänsla: Om ingen känner plikten att delta eller ta ansvar klagas alla över problem men få gör något åt dem. Människor kan börja säga “någon annan får ta det” och sluta rösta eller engagera sig i samhället. Det riskerar att demokratin försvagas: om bara en elit tar ansvar och majoriteten står vid sidan om, växer klyftan och orättvisorna. Dygder som ansvarstagande, lojalitet och plikttrogenhet urholkas när vi vänjer oss vid att låta andra sköta grovjobbet.
• Peter Pan-syndromet: Om människor vägrar växa upp blir samhället omoget. Vissa tänker att inget någonsin kan förändras (alltför realistiska och pessimistiska), medan andra bara drömmer om hur det borde vara (alltför idealistiska och arga). Ingen av dessa håller problemet. Bristen på vuxet ansvar och insikt innebär att vi varken agerar pragmatiskt eller kämpar smart, vilket kräver mod och insikt. Dygder som mognad, beslutsamhet och hjältemod försvinner när ingen vill axla ansvaret.
• Ingen ansträngning (lathet): Om det är “pinsamt” eller oviktigt att anstränga sig kommer människor sträva efter den lättaste vägen i allt. Utbildning och arbete tappar värde om folk bara vill ha snabba resultat och aldrig träna upp sina färdigheter. När allt ska vara genvägar försvinner dygder som hårt arbete, målmedveten träning och ambition. Även talanger slöar bort om vi inte tycker att det är värt mödan att bli riktigt bra.
• Fördummning: Om vi litar blint på “sunt förnuft” utan att reflektera, kan många börja tro att de förstår allt utan att lära sig mer. Detta fenomen innebär att färre ser sig själva som kapabla intellektuellt, samtidigt som vissa överskattar sin kunskap (Dunning-Kruger-effekten). Kunskap och utbildning tappar status, och människors svagheter blir otydliga för dem själva. Dialogen blir ytlig när alla tror sig veta allt; dygder som nyfikenhet, kritiskt tänkande och ödmjukhet inför det okända hotas.
• Nihilism: I ett samhälle där ingenting anses ha mening blir människor apatiska. Om livet är utan betydelse bryr sig ingen om framtiden eller andra människor. Människor blir likgiltiga mot både eget och andras lidande. Dygder som hopp, engagemang och respekt för livets värde undermineras när ingen längre tror att något spelar roll.
• ”Lagom-perfekt”: När alla strävar efter att verka ”lagom perfekta” handlar det ofta mer om status än om verkliga värderingar. Man tävlar om att ha ett ”lagom bra” jobb, lagom många vänner och lagom spännande fritid, istället för att följa sin egen kallelse. Detta gör att många förlorar sin egen drivkraft att åstadkomma något verkligt stort eller meningsfullt. Dygder som äkthet, passion och ihärdighet tonas ner när utseende och yttre framgång blir viktigare än innehållet i våra handlingar.
• Inga hjältar längre: Om hjältedåd bara finns i filmer saknar samhället förebilder som vågar offra sig för allas bästa. Numera är idoler oftast sportstjärnor eller kändisar som inspirerar till individuell framgång, inte altruism. Där finns ingen som uppmuntrar oss att möta faror eller arbeta för större mål. Utan modiga förebilder urholkas mod, altruism och solidaritet – dygder som får människor att våga agera för det kollektiva goda.

• Bristande balans: När människor blir extrema på olika sätt tappar samhället sin harmoni. Vissa arbetar ihjäl sig och försummar familjen, andra kämpar bara för sin grupp och avfärdar alla utom dem själva som fel. Man tror att bara ens egen världsbild är sann, och ser alla andra som fiender. En sådan extremism gör att förmågan till samarbete och förståelse saknas helt, och dygder som rättvisa, tålamod och tolerans försvinner.

Rutger Bregman påpekar att många i samhället saknar moralisk ambition, det vill säga viljan att göra stor nytta för andra utan egen vinning. I sin bok Moral Ambition skriver han att vi måste inspirera varandra till goda handlingar. När några modiga människor visar exempel – som engagerade medborgare eller aktivister – blir andra också motiverade att hjälpa till. Det blir en självuppfyllande profetia: om vi tror på och ser godhet växa ökar chansen att fler agerar gott. Bregman framhåller att även små insatser är viktiga. Alla kan träna på att bli goda medborgare i det lilla, och tillsammans bedöms ett samhälles kvalitet efter hur väl dess befolkning utvecklar dygder.

Det finns faktiskt många som visar sådan moralisk ambition. Till exempel Rosa Parks, en medborgarrättsaktivist i USA, satte sig i slutet av 1950-talet ner på en buss och vägrade lämna sin plats på grund av rasdiskriminerande lagar. Hennes mod hjälpte till att starta en stor kamp för rättvisa. Malala Yousafzai från Pakistan kämpade som tonåring för flickors rätt till utbildning under svåra förhållanden (hon fick Nobels fredspris). Boyan Slat, en ung nederländsk entreprenör, startade projektet The Ocean Cleanup för att ta bort plast från haven – ett exempel på initiativ och samarbete för miljön. Även juristen Ralph Nader i USA har ägnat sitt liv åt konsument- och miljöskydd, till priset av att han ibland kritiserats politiskt men haft väldigt stor påverkan och kunnat rädda massor av liv genom att åstadkomma lagändringar.

Dessa personer är inte felfria – alla är komplexa människor som mött motgångar och kritik. Men de visar ändå hur en individ kan ha mod, empati och envishet och påverka samhället i positiv riktning. Genom deras insatser kan vi få en bild av vad ett “tjockt medborgarskap” kan innebära i praktiken: att bry sig om gemensam framtid, stå upp för svaga och hitta kreativa lösningar.

Vi kan själva träna på att bli goda medborgare. Ofta handlar det om små handlingar i vardagen: att lyssna på någon annan, ta ansvar i grupparbetet eller stå upp mot mobbning. Samtidigt är det inte enbart vårt individuella ansvar. Hela samhället kan främja eller hindra dygderna. Man brukar säga att ett samhälle bedöms efter hur det odlar goda egenskaper hos sin befolkning. Vissa länder lyckas bättre än andra – till exempel genom att värna demokratin eller ha bra utbildning. Ett sätt att tänka på detta är att ställa frågor om olika delar av samhället:

• Utbildning: Satsar skolorna bara på fakta och prov eller också på att ni lär er tänka kritiskt och utvecklas som människor? Frågar lärarna er varför saker är viktiga, eller är det bara rätt svar som räknas?
• Kultur: Är kulturen – filmer, musik, konst – mest lättsmält och underhållande? Eller finns det konstformer och berättelser som utmanar oss att reflektera? Filosofen Martha Nussbaum menar exempelvis att tragedier i teatern kan få oss att förstå viktiga sanningar om livet och känna större empati.
• Företag och organisationer: Jobbar företagen bara för vinst, eller vill de också bidra till samhället? Som anställd, växer du som människa och vågar använda dina idéer, eller förväntas du bara lyda utan att tänka själv?
• Offentligheten och media: Kastar folk ut idéer och diskuterar de öppet, eller möts man av skvaller, hat och falska påståenden? Forskare som Bo Rothstein har visat att tillit och öppenhet i samhällsdebatten bygger starka samhällen.
• Politiker: Arbetar politiker för allas bästa eller är de själva mest ute efter egen vinning? T.ex. gör de insatser för rättvisa och miljö utan att tjäna på det, eller använder de makten för personlig rikedom och status?
• Offentlig förvaltning: Tar lärare, sjukvårdspersonal, socialtjänst och andra omsorgspersoner verkligen hand om invånarna, eller går det trögt och svårt på grund av brist på resurser eller fel prioriteringar?

Genom att diskutera och fundera i dessa områden blir det tydligt vad ett gott samhälle behöver.